Prost på Mörkö


Vid 40 års ålder fick prosten Ekström tid och möjlighet att relativt ostört ägna sig åt det som intresserade honom mest. Han började med att inventera greve Bondes naturaliesamlingar och samtidigt kunde han fortsatte sina mångåriga observationer av naturen. För att få hjälp med att tolka och värdera sina fynd, i synnerhet den lokala insektsfaunan, fick han kontakt med Johan Vilhelm Dalman (1787-1828), läkare, naturforskare och professor i botanik vid Karolinska Institutet. Dalman blev imponerad av Ekströms kunskaper och såg till att introducera honom i den naturvetenskapliga världen. Ekström som kallade sig själv bondzoolog utnyttjade med glädje de möjligheter som detta gav. I ett brev till Dalman skriver Ekström att jag har inte ägt någon annan Auctor, utom Linné, att rådfråga, än mindre compilera.

Under tiden på Mörkö publicerade Ekström bland annat: Strödda anteckningar om svenska flyttfoglarna, Beskrifning öfver Mörkö socken och Fiskarne i Mörkö skärgård. Titlarna på dessa skrifter avslöjar inte så mycket men innehållet väckte stort intresse inom naturvetenskapen. Dalman var till särskilt stor hjälp och inspiration för Beskrifning öfver Mörkö socken som gav en djup inblick i den lokala faunan på ett sätt som bara mångåriga fältstudier kan ge. Ekström kunde t. ex. skriva att den vanliga kråkan bortrensar insecter på ängar och sädesfält och gör mer nytta än skada eller att rödhaken ändrar sin sång efter väderleken och tiden på dagen. I skymningen sjunger han förträfeligt; men låter illa under regn och mulet väder.

I Mörkö skärgård hittade Ekström en tidigare okänd fisk, en ringbuk, som på den tiden kallades Skäggiga lumpfisken (Liparis barbatus). Ekström var också den förste som kunde påvisa att hos kantnålen (en nära släkting till sjöhästen) var det hanen som bar den befruktade rommen i en särskild ficka fram till dess att ynglen var redo att klara sig själva. Detaljerade beskrivningar av dessa fynd kom att tryckas i Kungl. Vetenskaps Akademiens skrifter. Så här skrev Ekström om kantnålssläktet:
I anseende till propagationen har detta slägte det egna och ibland djuren alldeles ovanliga, att honan afsätter sina ägg (rommen) på hannens kropp, som befröar och utkläcker dem, samt under ungarnes utveckling, fullgör alla den moderliga ömhetens pligter.

År 1829 blev Ekström utnämnd till prost och som han själv konstaterade var hans Beskrifning öfver Mörkö socken mest bidragande till detta. Samtidigt blev han mycket snabbt accepterad och respekterad av den tidens naturforskningselit och som ett kvitto på detta blev han 1830 ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin. År 1831 blev han tillsammans med läkaren och antropologen Anders Retzius inspektor på riksmuseet. Fröléens Konversationslexikon från 1910 sammanfattar Retzius liv på följande sätt:
Född i Lund 1796, död i Stockholm 1860. Ett av Sveriges förnämsta naturforskarsnillen, först prof. i Stockholm vid veterinärinstitutet, 1824 prof. i anatomi vid Karolinska Institutet ävensom prof. i anatomi vid konstakademin, utövade ett en storartad verksamhet som lärare och utgav flera anatomiska arbeten; hans undersökningar över det mänskliga kraniets former ha varit av grundläggande betydelse för antropologin.

Så följde för Ekström ledamotskap i flera andra kungliga sällskap: Vetenskaps-Societeten i Uppsala, Fysiografiska Sällskapet i Lund och Lantbruksakademin som var en föregångare till Sveriges lantbruksuniversitet. 1832 blev han dessutom en mycket aktiv redaktör för Tidskrift för jägare och naturforskare tillsammans med Bengt Fries (1799-1839). Detta var början på, som han själv skriver, den gladaste af min lefnad.

Fries var professor och intendent vid zoologiska avdelningen av Naturhistoriska riksmuseet Stockholm. Fries blev vid 11 års ålder student i Lund 1810. Han blev filosofie doktor 1823 och efter att han 1827 även avlagt med. lic.-examen, kallades han året därefter till docent i anatomi och förestod 1831 den naturhistoriska professuren. Samma år utnämndes han till intendent vid den zoologiska avdelningen av Riksmuseum i Stockholm, med namn, heder och värdighet av professor. I Svenskt biografiskt handlexikon från 1906 kan man läsa följande:
Om denna storartade institution (Riksmuseum) hade han en alldeles ojämförlig förtjänst och kan nästan sägas vara dess egentliga skapare. Sällan har ock Sverige ägt en mera mångsidigt bildad zoolog än Bengt F. Det mest bekanta av F:s arbeten är tvivelsutan det i förening med prosten C. U. Ekström utgivna praktverket Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar och ritade på sten af W. v. Wright.

På Mörkö fick han kontakt med bröderna von Wright, först Magnus och sedan Wilhelm som bägge arbetade med att avbilda traktens djur på uppdrag av Nils Bonde som hade noterat Magnus talanger. Bröderna von Wright kom från Finland och är i dag mest kända genom sina fågelillustrationer. När Ekström träffade dem första gången var de 23 och 18 år gamla. Wilhelm von Wright, som under flera längre perioder kom att bo hos prosten Ekström, etablerade snart ett fruktbart samarbete med Ekström och Fries, både inom Vetenskapsakademin och i Tidskrift för jägare. Med tiden anslöt även den yngre brodern Ferdinand, född 1822, till det Ekströmska hushållet och kom bland annat att få prosten Ekström som konfirmationspräst.

Så här sammanfattar Svenskt Biografiskt handlexikon hans liv:
Wright, Wilhelm von, djurtecknare. Född d. 5 april 1810 på Haminanlaks gård nära Kuopio. Vid aderton års ålder överflyttade W. till Sverige, där han utnämndes till kammarjunkare 1838 och jämte en äldre bror Magnus von W. (död 1868 som konservator vid Alexanders universitetet i Helsingfors) snart erövrade sig ett berömt namn såsom djurtecknare. De kolorerade planscher, han lämnat bl. a. till Sven Nilssons fågelfauna och Ekströms beskrivning över Skandinaviens fiskar, väckte en berättigad uppmärksamhet i och utom landet och intaga ännu en obestridd plats bland det förnämsta samtiden i denna väg frambragt. 1839 led. af Konst.-akad. W. utnämndes vidare till inspektör för fiskerierna i Bohuslän. Ett slaganfall 1855 band honom vid sjukbädden till hans död d. 2 juli 1887 på hans egendom Marieberg i Morlanda pastorat på Oroust i Bohuslän. Gift 1845 med Maria Margareta Bildt.

Wilhelm hade börjat skriva dagbok i samband med att han kom till Sverige och denna dagbok ger mycket information om både hans och prosten Ekströms liv på Mörkö och i Stockholm. En av Wilhelms tidigaste kontakter var med professor Sven Nilsson som han hjälpte med illustrationer till boken Skandinavisk fauna. Nilsson betraktas tillsammans med Ekström som de första fältornitologerna i Sverige. Även Nilsson hade varit knuten till riksmuseet som intendent vid innan han blev professor i zoologi i Lund 1832. Han var även arkeolog och skrev boken Skandinaviska nordens urinvånare. År 1838 lät han prästviga sig och fick fullmakt att var kyrkoherde i Nöbbelöv och Skivarp som personligt prebende, d.v.s. inkomsten från pastoratet betalade hans universitetslön.

Blåsnultra
Blåsnultra, von Wright 1835.

För att kunna fullfölja det stora verket om Skandinaviens fiskar behövde Fries, von Wright och Ekström flytta västerut. Från 1835 förlade Fries sina studier till den blivande forskningsstationen Kristineberg nära Fiskebäckskil. von Wright följde med för att på plats utföra illustrationer av de fynd som Fries gjorde. Ekström, som hade ansvar för stora delar av texten, utnämndes till kyrkoherde på Tjörn 1837 och tillträdde tjänsten 1839 vid 58 års ålder. Stenkyrka var då ett regalt pastorat där Kungl. Maj:t hade beslutanderätt över tillsättningar. Ekström hade fått denna tjänst utan att ha deltagit i det val till kyrkoherde som församlingarna gjorde år 1837. Det är väl troligt att han inte hade något annat val än att acceptera utnämningen. Året innan flyttningen avled greve Bonde och därmed upphörde grevskapets intresse för naturvetenskap.



Till startsida