Carl Ulrik Ekström


År 2008 var det 150 år sedan prosten, kyrkoherden och ledamoten av Nordstjärneorden Carl Ulric Ekström avled i Sibräcka prästgård på Tjörn. Detta väckte ingen större uppmärksamhet trots att Ekström hade varit en av 1800-talets mest kända naturvetare. I Nationalencyklopedin från 1991 beskrivs Ekström i första hand som naturforskare, främst fiskkännare och ornitolog.

Första gången jag stötte på Prosten Ekströms namn var när jag läste en provinsialläkarrapport från 1853 skriven av Dr Olof Niclas Gammelin på Orust. På den tiden bildade Orust och Tjörn ett gemensamt provinsialläkardistrikt där provinsialläkaren var stationerad i Kårehogen, nära Morlanda säteri, på norra Orust. Provinsialläkarna skulle varje år skriva en årsberättelse om vad som föredragit sig i distriktet. Det mesta i dessa rapporter handlar förstås om hälsoläget men ofta finns det mer allmänna kommentarer. Så här skrev Dr Gammelin om Ekström:
Såsom gammal och erfaren, ehuru ej legitimerad, läkare upptages här den lärde Prosten och Ordensledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden C. U. Ekström på Tjörn. Han är icke blott prest för sina församlingar, utan äfven en utmärkt läkare för sådane som orka besöka den 70 årige gubben. Lika boksynt i naturvetenskaperna, deraf isynnerhet i Medicin, som i theologiska facket, skiftar denne vördnadsvärde gamle sin tid mellan Pastoralvården, den han ännu sköter sjelf, och skänkande af råd och ofta medikamenter till fattige pastoratsboar.

Denna något idealiserade bekrivning väckte förstås mitt intresse. Vem var denna person som i stort sett ensam verkade stå för Tjörns sjukvård parallellt med sina kyrkliga göromål? Det visade sig snart att prosten Ekström hade många strängar på sin lyra. Han var en präst med ett mycket stort naturvetenskapligt intresse, något som inte var ovanligt på 1700- och 1800-talen, då många präster fick sin försörjning via kyrkan, medan de ägnade sin mesta tid åt sina egentliga intressen. Bland befolkningen på Tjörn gick det rykten om att Ekström var doktor i tre ämnen: religion, medicin och filosofi och därför ska han ha kallats Trefaldighetsdoktorn.

Carl Ulrik Ekström, född 1781 i Stockholm, var kyrkoherde i Stenkyrka från 1839 till sin död 1858. Ekström visade tidigt ett stort intresse för naturvetenskap. Han påbörjade en utbildning till läkare men tvingades avbryta denna av ekonomiska skäl och blev i stället prästvigd 1807. Han blev så småningom prost i Mörkö i Södermanland. Tjänsten där var inte särskilt krävande utan han fick gott om tid att syssla med sitt huvudintresse fiskar och fåglar. Under tiden på Mörkö publicerade han bland annat Strödda anteckningar om svenska flyttfoglarna, Beskrifning öfver Mörkö socken och Fiskarne i Mörkö skärgård. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien och inspektor för riksmuséets zoologiska samlingar. Under ett par år var han också redaktör för Tidskrift för Jägare och Naturforskare När han fick tjänsten som kyrkoherde på Tjörn var han en framstående prästzoolog och avsikten var att han tillsammans med bland annat Vilhelm von Wright göra färdigt det stora praktverket Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar och ritade på sten av Vilh. v. Wright.

Glyskolja

Vid 58 års ålder blev han alltså kyrkoherde i Stenkyrka, något som han såg som en förvisning. Boken om Skandinaviens fiskar publicerades successivt och han fick utöver denna i uppdrag att skriva en handledning om rationellt fiske. 1845 publicerades Praktisk afhandling öfver lämpligaste sättet att fiska sill, torsk, långa, makrill, hummer och ostron. Han var mycket intresserad av dessa frågor och försökte lära ut nya metoder i stället för gängse backor och handsnören. Mer om denna bok finns under rubriken Praktisk Afhandling.

Även på Tjörn höll Ekström noga reda på vad som fanns i naturen. I många år förde han statistik över flyttfåglarnas ankomst och flera av västkustens fågelarter var han den förste att observera. Storken kom på enstaka besök och från kusten hade han sett späckhuggare. 1850 sammanställde han sina fynd i Förteckning öfver Däggdjur, Amphibier och af Foglarne några sällsynta, som blifvit funne på Tjörn.... Storken var på den tiden en ganska regelbunden vårgäst eftersom jordbruksmarken inte var så utdikad som nu. Pilgrimsfalken kom inflygande från sin häckningsplats på Orust, varg och lo kom på besök om vintrarna och några gånger såg han späckhuggare från kusten.

Eftersom han ansåg sig vara mer läkare än präst hjälpte han allmogen med olika medicinska problem. På hans tid fanns det ju varken läkare eller barnmorskor på Tjörn. Hans insatser blev mycket uppskattade men tog mycket tid från annat. Däremot är det osäkert om han uppskattades lika mycket av sina kollegor.

Ekström trivdes dåligt på Tjörn. Han började bli gammal, led av lungsot, och kände sig levande begravd i detta fördömda land. Han saknade sina vänner inom den akademiska världen och i brev som finns bevarade på K. Vetenskapsakademin beskriver han eländet på Tjörn, dåligt jordbruk och fiske, missväxt, tiggeri och svält. Potatisen är till det mesta vatten och hur skall det kunna vara annorlunda här där de uslaste åkerbrukare i Sverige finnes. Fylleriet var utbrett, köpmännen i Göteborg tog hand om förtjänsten på fisket och det fanns inte ens riktig postgång. Han hade svårt att hinna med sina tjänsteåligganden och skriver att i januari månad hade jag mer att göra än hela året på Mörkö. Han tyckte att det kala landskapet var förskräckligt och för att markera att han inte var den förste som tyckte detta citerar han en av sina företrädare som under en predikan ska ha sagt:
Mine Vänner! När Djefvulen förde Frälsaren på berget och viste honom alla riken i verlden sade han: allt detta will jag gifva dig - utom Orust och Tjörn för der regerar jag sjelf.


Till startsida