Tabellverket


Tabellverket var en föregångare till statistiska centralbyrån och började 1749 samla in data om den svenska befolkningen. Detta skedde med hjälp av kyrkan. En viktig anledning till att tabellverket skapades var att Sverige hade stormaktsambitioner. Man måste veta hur många soldater som fanns i fall det skulle bli krig. När det då visade sig att Sverige vid mitten av 1700-talet hade mindre än 1 milj invånare hemligstämplades dessa siffror.

Den stora årliga dödligheten hos befolkningen var säkert också en överraskning. Collegium Medicum som var en föregångare till Socialstyrelsen hävdade i ett brev från 1752 att orsaken till den stora dödligheten var brist på sjukvård och att befolkningen hade ett otillräckligt förtroende för läkarkåren. Man hävdade att, om man fick resurser, så skulle dödligheten i mässling/smittkoppor, kikhosta, febrar mm snabbt kunna sänkas med ca 75%. Nu vet vi att detta mål skulle ta betydligt längre tid att uppnå.

Tabellverket innehöll ända från början information om dödsorsaker. Prästerna fyllde varje år i uppgifter om detta utifrån de förtryckta listor som fanns i formulären. De döda i respektive församling fördelades inte bara utifrån dödsorsaker utan också på olika ålderskategorier. Mortalitetsformulären reviderades med jämna mellanrum, vilket innebar att de förtryckta sjukdomar som fanns att välja mellan varierade från tid till tid. Fram till 1830 var syftet med de förtryckta dödsorsakerna att få en någorlunda heltäckande uppsättning med alltifrån de vanligaste sjukdomarna till "våldsamma orsaker". Från 1831 fanns endast smittkoppor och barnsbörd upptagna som förtryckta dödsorsaker i formuläret.

De årliga rapporterna om mortalitet kan man hitta på demografiska databasen men också i landsarkivens kyrkböcker. Det första formuläret användes från 1749 till 1773. I nedanstående tabell finns registrerade siffror för Klövedals församling under dessa år.

Sammanställning av dödliget Klövedal 1749-1773, tabellverket formulär 10
Kåppor och mässling ligger i samma grupp och kommer med jämna mellanrum med stor dödlighet. I de flesta fall borde det röra sig om smittkoppor särskilt som mässling på den tiden, i en del områden, kunde vara synonymt med smittkoppor. Bröstsjuka och lungsot är den vanligaste diagnosen och drabbar mest äldre. Rödsoten har en topp 1773 i samband med den svältepidemi som samtidigt drabbade stora delar av Sverige. Okänd barnsjuka användes ofta som diagnos på spädbarn när man inte kunde se någon uppenbar dödsorsak. Kikhosta var ett i stort sett årligen återkommande problem.


Till hemsida