Provinsialläkarrapporter
Förr i tiden var det obligatoriskt för provinsialläkarna
att varje år skicka en årsberättelse till
Socialstyrelsens
föregångare.
Här finns några, för det mesta, kondenserade rapporter från
provinsialläkarna på
Tjörn och Orust. De fullständiga rapporterna kan man hämta från
Medicinhistoriska databasen.
Orust fick sin första
provinsialläkare (gemensam för Orust och Tjörn)
efter koleraepidemin 1834 med placering i Kårehogen. Innan dess var
provinsialläkarna i Bohuslän placerade i Uddevalla och Strömstad.
Orust hann få ytterligare en läkarstation med placering i
Nösund innan Tjörn 1892
fick sin första provinsialläkare först i Säby och senare i Lilldal.
Dessa rapporter ger ofta intressanta inblickar inte bara i
sjukdomsförekomst utan även allehanda aspekter på det dagliga livet.
Detta gäller särskilt rapporterna från 1850-talet som även tar upp den nya
företeelsen sommargäster. Det finns många fallbeskrivningar i rapporterna.
En del av dessa, särskilt de om förlossningsvård kan vara
mycket obehagliga att läsa. Man får vara tacksam för
den stadiga förbättringen av sjukvård som skett sedan 1800-talet.
Om någon
vet hur det gick för de personer som ibland är omnämnda så
kompletterar jag gärna rapporten med ett uppföljande tillägg.
En spännande person som omnämns i flera rapporter är prosten och zoologen Carl Ulrik (C U) Ekström i
Stenkyrka. Provinsialläkaren på Orust hade uppenbarligen stor respekt för hans kunnande och
åsikter.
Här följer några citat:
1836.
Oagtadt Presterskapets å Socknestämmor flere gånger förnyade framställningar
till församlingarne om antagande af Examinerade Barnmorskor, har allmogen
icke kunnat förmås att dertill bidraga, utan biträdes Barnsängsquinnorne
af oexaminerade "Jordegummor," hvaraf dock, under förflutna året, icke
några skadliga följder för moder eller foster kommit till min kunskap.
1838.
Koppor, som uti Tjörns Pastorat fortfarit sedan
slutet af år 1837, hafva på Oroust mera allmänt
varit gångbara från medlet af förra året, samt hos
medelålders personer och oympade barn af svårare beskaffenhet,
till symptomer och förlopp lika med Smittkoppor; hos ympade yngre
personer deremot mera modifierade eller liknande Variceller, så att
beskaffenheten af koppsjukdomen har synts beroende af den tid som
förflutit från Vaccinationens förrättande och af den dervid begagnade
ympmateriens mer eller mindre duglighet, hvilken synes alt mer och mer
förlora af sin förmåga att bilda ärr och skydda för Smittkoppor; bland
de koppsmittade hafva svårast varit angripne sådane som varit mellan
20 och 35 år gamla, och således de för hvilka omkring 20 år förflutit
från det då de blifvit vaccinerade -
1851.
Detta district, som på alla sidor är omgifvit af hafvet, är äfven
utsatt för svåra stormar och hafsvindar. De äro väl mindre angenäma,
men mycket hälsosamma. Hälsotillståndet är visserligen ock i allmänhet
godt, men skulle vara vida bättre, om icke vissa olater i dietiskt
afseende vidhängde, så väl Skärgårdsboarna, som almogen i gemen. Bland
de värsta är osnygheten, hvadan ock Rheumatismer äro allmänna för båda
könen, samt hudutslag och sår. Märkligt är, at en stor del af äldre
menniskor, som antingen bo på öar uti hafvet, eller tätt utmed
hafsstranden här på Oroust, aldrig haft vatten på sin kropp, långt
mindre badat i Saltsjön, och de tycka derföre, at de menniskor, som resa
långa vägar, med uppoffring af penningar och tid för at bada i
saltsjön, begå den största dårskap -
1853
Såsom gammal och erfaren, ehuru ej legitimerad, läkare upptages här den lärde Prosten och
Ordensledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden C. U. Ekström på Tjörn. Han är icke blott prest
för sina församlingar, utan äfven en utmärkt läkare för sådane som orka besöka den 70 årige gubben.
Lika boksynt i naturvetenskaperna, deraf isynnerhet i Medicin, som i theologiska facket,
skiftar denne vördnadsvärde gamle sin tid mellan Pastoralvården, den han ännu sköter sjelf,
och skänkande af råd och ofta medikamenter till fattige pastoratsboär och andra i
mängd som komma från Inland och stundom äfven från Oroust. Detta förklarar också
hvarföre ingen enskild Tjörnbo ännu begagnat medicinalfonden.
1857
Såsom något i högsta grad eget torde förtjena nämnas det härstädes allmänna påståendet,
att Tegneby kyrktorn, hvars nedra hälft är hvit och öfra svart årligen höjer sig, så att
nu ifrån flera af kringliggande höjder, hvarifrån man förr, endast såg den öfre svarta delen,
nu äfven synes större och mindre delar af det nedre hvita af tornet, och synes för hvarje år
ifrån samma ställen allt mer och mer af tornet. Observationer å detta besynnerliga fenomen
äro gjorde af flerfaldige personer, af hvilka jag endast vill nämna Contrakts Prosten och
Kongl Hof Predikanten Sjöstedt i Tegneby. Hela kullen å hvilken kyrkan är belägen
måste höja sig, utan att någon här kan närmare förklara orsaken till denna höjning.
1858.
Under året har bildats ett bolag för idkandet af storfiske i Kattegat. Förnämsta
skälet till dess uppkomst är fiskarens vårdslösa sätt, att gå till väga vid
insaltningen. En skärgårdsbo utgår t.ex. på storfiske och blir ute 14 dagar
eller till och med 3 veckor, och den fisk som fås kastas, sedan den blifvit
så pass sprättad, att lefvern kan uttagas, handlöst i båten och får ligga
sådan till hemkomsten. Då delas den och hvar och en skyndar, att kasta sin
lott i sjön för att dels rena, dels bleka den. Sedan detta är gjordt upptages
den, torkas saltas och packas. Det nybildade bolaget har för afsigt att salta
fisken ute i sjön genast han fås. Derigenom vinnes 2:ne saker: att nemligen
fisken ej hinner bli gammal innan han saltas, och att någon utlakning icke
kommer i fråga, hvadan fisken på detta sätt behandlas. Hon blifva både
kraftigare och mera välsmakande än förut.
Stora sillen som sedan år 1808 icke här tillgått, beroende enligt
framlidne Prosten och OrdensLedamoten Ekströms utsago deraf, att
allmogen genom sina finmaskiga vadar bortsopat förnämsta delen af sillynglet,
har trots denna sannolika förklaringsgrund förra året börjat visa sig i större
myckenhet, än förut under de sista 50 åren. Sillstimmorne hafva som vanligt
åtföljts af hvalar, större och mindre, hvilka visat sig till och med långt
in i hafsbugterne, det ser sålunda ut som allmogens påstående att sillen är borta
50 år i sender, icke skulle vara utan grund. Prosten Ekström sade:
sillen återvänder alltid till sin födelsestrand, fick ynglet vara i fred
skulle vi ock få stor sill. Allmogen säger: Det yngel som borttages här i
skärgården är så obetydligt emot det stora hela, att det ej förtjenar omnämnas,
i Norge tages ock yngel, men der fås icke för thy stor sill
1879.
Klockaren A. Westerberg i Morlanda, der apotheket är till finnandes, praktiserar
fortfarande ganska betydligt, synnerligast bland fattiga stackare, som
ej få medikamenter på medicinalfonden. Dennes recepter äro
skrifna på s.k. kökslatin (förnämligast copior efter populära böcker
äfven afskrifter af läkares recepter) och emottagas gerna på apotheket. Då
sedan min hitkomst af akuta sjukdomar blott lunginflammationer varit
rådande och han derför användt terpentinemulsioner i mycket små doser
och koppningar samt åderlåtningar (om desse senare behöfver behöver
jag icke yttra mig, då de äro i en not i gällande helsovårdsstadga
förbjudna, utan läkares tillrådande), så vill jag visst icke
påstå att han direkt tagit lifvet af sina patienter, men säkert
ha många genom hans mellan komst försummat fatalietiden och bidragit
att öka denne Westerbergs ansenliga dödslista.
1897.
De jordegande böndernas och de förmögnare fiskarenas bostäder äro i
allmänhet rymliga och väl ombonade. De här rådande höga priser å bränsle
orsaka orsaka dock, att familjerna under vinter tiden ha för vana att
logera in sig i ett rum, en olägenhet, som af mig ständigt har påpekats,
der någon af familje medlemmarne varit behäftad med lungsot eller annan
smittosam sjukdom.
Den fattigaste befolkningen finner man ofta boende i usla stenkojor,
närmast att likna vid källarhålor.
Till hemsida