Provinsialläkarrapporter


Förr i tiden var det obligatoriskt för provinsialläkarna att varje år skicka en årsberättelse till Socialstyrelsens föregångare. Här finns några, för det mesta, kondenserade rapporter från provinsialläkarna på Tjörn och Orust. De fullständiga rapporterna kan man hämta från Medicinhistoriska databasen.

Uddevalla 1831 Orust och Tjörn 1836 Orust och Tjörn 1837 Orust och Tjörn 1838
Orust och Tjörn 1839 Orust och Tjörn 1840 Orust och Tjörn 1843 Orust och Tjörn 1846
Orust och Tjörn 1847 Orust och Tjörn 1851 Orust och Tjörn 1852 Orust och Tjörn 1853
Orust och Tjörn 1857 Orust och Tjörn 1858 Orust och Tjörn 1859 Orust och Tjörn 1860
Orust och Tjörn 1867 Orust och Tjörn 1878 Orust och Tjörn 1879 Orust och Tjörn 1885
Orust och Tjörn 1887 Orust och Tjörn 1888 Orust och Tjörn 1889 Tjörn 1892
Tjörn 1894 Tjörn 1897


Orust fick sin första provinsialläkare (gemensam för Orust och Tjörn) efter koleraepidemin 1834 med placering i Kårehogen. Innan dess var provinsialläkarna i Bohuslän placerade i Uddevalla och Strömstad. Orust hann få ytterligare en läkarstation med placering i Nösund innan Tjörn 1892 fick sin första provinsialläkare först i Säby och senare i Lilldal.

Dessa rapporter ger ofta intressanta inblickar inte bara i sjukdomsförekomst utan även allehanda aspekter på det dagliga livet. Detta gäller särskilt rapporterna från 1850-talet som även tar upp den nya företeelsen sommargäster. Det finns många fallbeskrivningar i rapporterna. En del av dessa, särskilt de om förlossningsvård kan vara mycket obehagliga att läsa. Man får vara tacksam för den stadiga förbättringen av sjukvård som skett sedan 1800-talet. Om någon vet hur det gick för de personer som ibland är omnämnda så kompletterar jag gärna rapporten med ett uppföljande tillägg.

En spännande person som omnämns i flera rapporter är prosten och zoologen Carl Ulrik (C U) Ekström i Stenkyrka. Provinsialläkaren på Orust hade uppenbarligen stor respekt för hans kunnande och åsikter.

Här följer några citat:
1836.
Oagtadt Presterskapets å Socknestämmor flere gånger förnyade framställningar till församlingarne om antagande af Examinerade Barnmorskor, har allmogen icke kunnat förmås att dertill bidraga, utan biträdes Barnsängsquinnorne af oexaminerade "Jordegummor," hvaraf dock, under förflutna året, icke några skadliga följder för moder eller foster kommit till min kunskap.
1838.
Koppor, som uti Tjörns Pastorat fortfarit sedan slutet af år 1837, hafva på Oroust mera allmänt varit gångbara från medlet af förra året, samt hos medelålders personer och oympade barn af svårare beskaffenhet, till symptomer och förlopp lika med Smittkoppor; hos ympade yngre personer deremot mera modifierade eller liknande Variceller, så att beskaffenheten af koppsjukdomen har synts beroende af den tid som förflutit från Vaccinationens förrättande och af den dervid begagnade ympmateriens mer eller mindre duglighet, hvilken synes alt mer och mer förlora af sin förmåga att bilda ärr och skydda för Smittkoppor; bland de koppsmittade hafva svårast varit angripne sådane som varit mellan 20 och 35 år gamla, och således de för hvilka omkring 20 år förflutit från det då de blifvit vaccinerade -
1851.
Detta district, som på alla sidor är omgifvit af hafvet, är äfven utsatt för svåra stormar och hafsvindar. De äro väl mindre angenäma, men mycket hälsosamma. Hälsotillståndet är visserligen ock i allmänhet godt, men skulle vara vida bättre, om icke vissa olater i dietiskt afseende vidhängde, så väl Skärgårdsboarna, som almogen i gemen. Bland de värsta är osnygheten, hvadan ock Rheumatismer äro allmänna för båda könen, samt hudutslag och sår. Märkligt är, at en stor del af äldre menniskor, som antingen bo på öar uti hafvet, eller tätt utmed hafsstranden här på Oroust, aldrig haft vatten på sin kropp, långt mindre badat i Saltsjön, och de tycka derföre, at de menniskor, som resa långa vägar, med uppoffring af penningar och tid för at bada i saltsjön, begå den största dårskap -
1853
Såsom gammal och erfaren, ehuru ej legitimerad, läkare upptages här den lärde Prosten och Ordensledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden C. U. Ekström på Tjörn. Han är icke blott prest för sina församlingar, utan äfven en utmärkt läkare för sådane som orka besöka den 70 årige gubben. Lika boksynt i naturvetenskaperna, deraf isynnerhet i Medicin, som i theologiska facket, skiftar denne vördnadsvärde gamle sin tid mellan Pastoralvården, den han ännu sköter sjelf, och skänkande af råd och ofta medikamenter till fattige pastoratsboär och andra i mängd som komma från Inland och stundom äfven från Oroust. Detta förklarar också hvarföre ingen enskild Tjörnbo ännu begagnat medicinalfonden.
1857
Såsom något i högsta grad eget torde förtjena nämnas det härstädes allmänna påståendet, att Tegneby kyrktorn, hvars nedra hälft är hvit och öfra svart årligen höjer sig, så att nu ifrån flera af kringliggande höjder, hvarifrån man förr, endast såg den öfre svarta delen, nu äfven synes större och mindre delar af det nedre hvita af tornet, och synes för hvarje år ifrån samma ställen allt mer och mer af tornet. Observationer å detta besynnerliga fenomen äro gjorde af flerfaldige personer, af hvilka jag endast vill nämna Contrakts Prosten och Kongl Hof Predikanten Sjöstedt i Tegneby. Hela kullen å hvilken kyrkan är belägen måste höja sig, utan att någon här kan närmare förklara orsaken till denna höjning.
1858.
Under året har bildats ett bolag för idkandet af storfiske i Kattegat. Förnämsta skälet till dess uppkomst är fiskarens vårdslösa sätt, att gå till väga vid insaltningen. En skärgårdsbo utgår t.ex. på storfiske och blir ute 14 dagar eller till och med 3 veckor, och den fisk som fås kastas, sedan den blifvit så pass sprättad, att lefvern kan uttagas, handlöst i båten och får ligga sådan till hemkomsten. Då delas den och hvar och en skyndar, att kasta sin lott i sjön för att dels rena, dels bleka den. Sedan detta är gjordt upptages den, torkas saltas och packas. Det nybildade bolaget har för afsigt att salta fisken ute i sjön genast han fås. Derigenom vinnes 2:ne saker: att nemligen fisken ej hinner bli gammal innan han saltas, och att någon utlakning icke kommer i fråga, hvadan fisken på detta sätt behandlas. Hon blifva både kraftigare och mera välsmakande än förut.
Stora sillen som sedan år 1808 icke här tillgått, beroende enligt framlidne Prosten och OrdensLedamoten Ekströms utsago deraf, att allmogen genom sina finmaskiga vadar bortsopat förnämsta delen af sillynglet, har trots denna sannolika förklaringsgrund förra året börjat visa sig i större myckenhet, än förut under de sista 50 åren. Sillstimmorne hafva som vanligt åtföljts af hvalar, större och mindre, hvilka visat sig till och med långt in i hafsbugterne, det ser sålunda ut som allmogens påstående att sillen är borta 50 år i sender, icke skulle vara utan grund. Prosten Ekström sade: sillen återvänder alltid till sin födelsestrand, fick ynglet vara i fred skulle vi ock få stor sill. Allmogen säger: Det yngel som borttages här i skärgården är så obetydligt emot det stora hela, att det ej förtjenar omnämnas, i Norge tages ock yngel, men der fås icke för thy stor sill
1879.
Klockaren A. Westerberg i Morlanda, der apotheket är till finnandes, praktiserar fortfarande ganska betydligt, synnerligast bland fattiga stackare, som ej få medikamenter på medicinalfonden. Dennes recepter äro skrifna på s.k. kökslatin (förnämligast copior efter populära böcker äfven afskrifter af läkares recepter) och emottagas gerna på apotheket. Då sedan min hitkomst af akuta sjukdomar blott lunginflammationer varit rådande och han derför användt terpentinemulsioner i mycket små doser och koppningar samt åderlåtningar (om desse senare behöfver behöver jag icke yttra mig, då de äro i en not i gällande helsovårdsstadga förbjudna, utan läkares tillrådande), så vill jag visst icke påstå att han direkt tagit lifvet af sina patienter, men säkert ha många genom hans mellan komst försummat fatalietiden och bidragit att öka denne Westerbergs ansenliga dödslista.
1897.
De jordegande böndernas och de förmögnare fiskarenas bostäder äro i allmänhet rymliga och väl ombonade. De här rådande höga priser å bränsle orsaka orsaka dock, att familjerna under vinter tiden ha för vana att logera in sig i ett rum, en olägenhet, som af mig ständigt har påpekats, der någon af familje medlemmarne varit behäftad med lungsot eller annan smittosam sjukdom. Den fattigaste befolkningen finner man ofta boende i usla stenkojor, närmast att likna vid källarhålor.


Till hemsida