Embets Berättelse från undertecknad Provincial Läkare för Södra Läkare Districtet af Götheborgs och Bohus Län.

Som Provincial och Lazarets Läkare är min uptagenhet med allmänna hälsovården så stor, att jag föga värderar min enskilda praktik; jag vill derföre med denna sednare icke uppehålla, utan fortgår till den förra. Jag kan då icke annat än hafva min största upmärksamhet fästat först och främst på Landsbygdens Invånares nu tids hälsotillstånd.

Yppad allmän sjuklighet bland allmogen kan sällan till dess upkomst orsaker utredas; detta tror jag mig hafva deraf anledning anföra; emedan Bohus Län under min första tjenstgöringstid derstädes ända till år 1808 var snart sagt exempellöst emot andra Län befriadt från allmänt gängse invärtes sjukdomar och farsoter, och detta så märkvärdigt, att knappast i mannaminne frossor, särdeles i Norra delen någonsin var sedd, men sedan Frosse- Nerw- och Rödfeber samt Rodsoten under 1808 och 1809 gjorde mycken ödeläggelse uti den då i Länet sammandragne Wästra Arméen, hafva de nyssnämnde sjukdomarna här och där årligen varit afhörde; i synnerhet war en elakartad frosse under Wår och höst detta år så allmänt gängse att hundratals personer i ett och samma Pastorat såsom uti Tjörn och Morlanda deraf på en gång nedlagde, hvilket alt af redan inlemnad raporter nogsamt är ådagalagdt.
Men icke desto mindre äro desse oönskade förhållander så mycket mer bekymrande, för en hvar som måtte befatta sig med allmänna halsovården, då allmogen alldeles intet vill bekosta något för invärtes sjukdomars afhjelpande; det vore således högst magtpåliggande att inom hvarje Pastorat efter åläggande Sockne Apothek funnos, så inrättade att församlingarne vid enskild eller allmän sjuklighet kunde deraf få upfyllde deras medicaments behof.
Då upmaning för detta alldeles icke medförer något ändamål, och utom alla andra kongl. Författningar derom, jemväl 13 uti senast utkomne Författningen om hvad iakttages om Cholera Sjukdomen yppar sig, ej ännu haft någon följd, och att jag endast kunnat förmå Pastoraterne Tjörn, Morlanda, Tegneby, Myckleby och Spekeröd anskaffa sig så beskaffade Sockne Apothek att full belåtenhet är vid förefallande allmän sjuklighet deraf kan väntas; så synes i detta afseende någon kraftigare åtgärd vara högst af nöden.

Likaledes tyckes, de årligen mer och mer snart sagt öfver alt gängse smittkopporne med lika oinskränkthet nu som i förra tider, påkalla Skyddskoppympnings författningarnes öfverseende, isynnerhet som Waccinationens osviklighet alldrig hvarken bör eller kan ställas i tvifvelsmål om den endast med noggranhet och ansvar utfördes.
För att bibehålla Waccinationen i den helgd den förtjenar eller att frånskilja den, en den samma nu vidlådande ringa aktning, åstadkommen genom Waccinatörernes ej mindre okunnighet än vårdslöshet vid den sammas utförande, skulle ett allmänt föreständigande från Höglofl. kongl. Sundhets Collegium, huru den nu mera fick ske, blifva af största gagnelighet; eller efter hvad en sednare erfarenhet wid handen gifvit, att Waccinationen troligen icke skyddar mot smittkoppor om icke minst Fem Wacciner på hvar arm hos hvart och ett ympat Barn glest utsatte befunnos efter Nionde dygnet alldeles okrossade, oberäknade dem af hvilka man tagit ympningsvahr, samt att för bättre Controll skull, Waccinations Föreståndaren voro tillstädes ej mindre vid allmänna ympningar än inspectioner, detta så mycket mer som Waccinationerne till Twå tredjedelar af andra Läkare än Provincial Medici upläras.

På ingen sjukdom har allmänna anstalter befordrat så mycket ändamål, som i afseende på Veneriska smittan, hvilken efter alla iakttagelser ganska betydligt; äfven här i Länet, minskat sig, så att efter hvad jag tycker mig bestämt kunna yttra, är den till twå tredjedelar sällsyntare emot hvad den för trettio år sedan var, hvilket alt af ingångne och ingående Raporter kan inhämtas.

Apotheken har jag visiterat, nemligen Marstrands, Kongelfs samt twenne uti Udevalla, ödmjukast insändes deröfver Protocollerna.

F. Marin

Tillbaka