INTRODUKTION


De människor som levde i Sverige förr i tiden hade ett helt annat hälsotillstånd och levde i helt andra sociala förhållanden jämfört med hur vi har det idag. Trångboddhet var vanligt särskilt i städerna. Friskt rent vatten var en bristvara. Någon fungerande avloppshantering fanns inte. Detta gjorde att dödligheten i alla åldrar var större i städerna och orsaken till detta var mestadels infektionssjukdomar.

Även om man inte förrän framåt 1800-talets slut fick klart för sig hur smitta spreds så fanns det många politiker och läkare som insåg att man måste förbättra miljön för de fattigaste. Dessa reformer blev otroligt viktiga för den förbättring av det allmänna hälsoläget som skett genom åren.

Förr var det vanligt med kroniska sjukdomar som ofta var en följd av genomgångna inflammationer och infektioner. Människor med en kronisk sjukdom var ofta mer mottagliga för och känsliga för nya infektioner. Ett exempel på detta är den del av Europas befolkning som hade spetälska på 1300-talet. I stort sett alla dessa människor utplånades i samband med att digerdöden kom.

Förr i tiden levde man ofta ur hand i mun. Skördeutfallet hade stor betydelse och myndigheterna var relativt sena med att jämna ut variationer över olika år. Den medicinska expertisen hade ingen uppfattning om smittans betydelse mer än för enstaka sjukdomar som spetälska och könssjukdomar. Man talade om konstitution, miasma och kontagium. Detta var begrepp som tangerade varandra och som användes som förklaringar för varför sjukdomar dök upp på olika platser och vid olika tider. Det var först i samband med bakteriologins genombrott i slutet på 1800-talet som man fick en helt ny syn på infektionssjukdomar och deras behandling. De infektioner som kom och gick hade inte alltid exakt samma smittämne som nu. Vi vet alla att influensavirus stegvis ändrar form för att på nytt kunna starta en ny världsomfattande epidemi när tillräckligt många människor är mottagliga. Så har det rimligen alltid varit. Under 1800-talet kom flera influensavågor, bland annat ryska snuvan, och när nästa stora influensavåg, spanska sjukan, kom drabbade den yngre människor i stor utsträckning eftersom de äldre ofta var immuna efter tidigare genomgången sjukdom. Det är inte säkert att den pest som kom med digerdöden på 1300-talet är samma sjukdom som dagens böldpest i Indien. Det är också möjligt att det smittkoppsvirus som härjade Europa på 1700-talet hade blivit mer aggresivt än tidigare. Koleran spreds under upprepade pandemier på 1800-talet och finns fortfarande kvar i många länder och kan dyka upp i nya former.

För att en infektionsjukdom snabbt ska kunna spridas måste tillräckligt många människor vara mottagliga. Man insåg tidigt att det var nödvändigt att vaccinera alla för att förhindra nya epidemier som främst skulle drabba de ovaccinerade spädbarnen. Infektioner är ofta internationella och spridningen gick inte att förhindra. Effekten av infektionen kunde förstås förhindras av åtgärder på hemmaplan. Ofta började de eller förvärrades i samband med krig, tex smittkoppsepidemin efter fransk-tyska kriget 1870 och spanska sjukan efter första världskriget. På medeltiden tog det många år för pesten att sprida sig över världen men med förbättrade kommunikationer gick det fortare och fortare. På medeltiden kom man till Asien med karavan, några hundra år senare åkte man båt och nu flyger man och det har förstås successivt gett en förändring av infektionsjukdomarnas möjligheter att sprida sig och i dag kan nya infektioner transporteras till andra sidan jordklotet på mindre än ett dygn.

Den medicinska utvecklingen har traditionellt varit förknippade med namn. Dessa namn blir symboler för framåtskridande men var förmodligen väl så ofta de som lyckades formulera nya tankar på ett adekvat sätt. Ofta förklarar man gammal okunskap, vanföreställningar och missförhållande med att det fanns så få läkare på den tiden. Man glömmer då bort att den universitetsutbildade läkaren på den tiden sällan hade bättre kunskaper än den praktiskt utbildade fältskären.

På denna hemsida kommer information som kan vara relevant för släktforskare och medicinhistoriskt intresserade att successivt läggas ut. Synpunkter på och kritik av innehåll kommer att uppskattas mycket.


Lars Edvard Larsson

Till hemsida