Carl Ulrik Ekström
Carl Ulrik Ekström, född 1781 i Stockholm, var kyrkoherde i Stenkyrka från 1839 till sin död 1858. Ekström visade tidigt ett stort intresse för naturvetenskap. Han påbörjade en utbildning till läkare men tvingades avbryta denna av ekonomiska skäl och blev i stället prästvigd 1807. Han blev så småningom prost i Mörkö i Södermanland. Tjänsten där var inte särskilt krävande utan han fick gott om tid att syssla med sitt huvudintresse fiskar och fåglar. Under tiden på Mörkö publicerade han bland annat Strödda anteckningar om svenska flyttfoglarna, Beskrifning öfver Mörkö socken och Fiskarne i Mörkö skärgård. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien och inspektor för riksmuséets zoologiska samlingar. Under ett par år var han också redaktör för Tidskrift för Jägare och Naturforskare När han fick tjänsten som kyrkoherde på Tjörn var han en framstående prästzoolog och avsikten var att han tillsammans med bland annat Vilhelm von Wright göra färdigt det stora praktverket Skandinaviens fiskar, målade efter lefvande exemplar och ritade på sten av Vilh. v. Wright.
Vid 58 års ålder blev han alltså kyrkoherde i Stenkyrka, något som han såg som en förvisning. Boken om Skandinaviens fiskar publicerades successivt och han fick utöver denna i uppdrag att skriva en handledning om rationellt fiske. 1845 publicerades Praktisk afhandling öfver lämpligaste sättet att fiska sill, torsk, långa, makrill, hummer och ostron. Han var mycket intresserad av dessa frågor och försökte lära ut nya metoder i stället för gängse backor och handsnören.
Även på Tjörn höll Ekström noga reda på vad som fanns i naturen. I många år förde han statistik över flyttfåglarnas ankomst och flera av västkustens fågelarter var han den förste att observera. Storken kom på enstaka besök och från kusten hade han sett späckhuggare. 1850 sammanställde han sina fynd i Förteckning öfver Däggdjur, Amphibier och af Foglarne några sällsynta, som blifvit funne på Tjörn.... Storken var på den tiden en ganska regelbunden vårgäst eftersom jordbruksmarken inte var så utdikad som nu. Pilgrimsfalken kom inflygande från sin häckningsplats på Orust, varg och lo kom på besök om vintrarna och några gånger såg han späckhuggare från kusten.
Eftersom han ansåg sig vara mer läkare än präst hjälpte han allmogen med olika medicinska problem. På hans tid fanns det ju varken läkare eller barnmorskor på Tjörn. Hans insatser blev mycket uppskattade men tog mycket tid från annat. Däremot är det osäkert om han uppskattades lika mycket av sina kollegor.
Ekström trivdes dåligt på Tjörn. Han började bli gammal, led av lungsot, och kände sig levande begravd i detta fördömda land. Han saknade sina vänner inom den akademiska världen och i brev som finns bevarade på K. Vetenskapsakademin beskriver han eländet på Tjörn, dåligt jordbruk och fiske, missväxt, tiggeri och svält. Potatisen är till det mesta vatten och hur skall det kunna vara annorlunda här där de uslaste åkerbrukare i Sverige finnes. Fylleriet var utbrett, köpmännen i Göteborg tog hand om förtjänsten på fisket och det fanns inte ens riktig postgång. Han hade svårt att hinna med sina tjänsteåligganden och skriver att i januari månad hade jag mer att göra än hela året på Mörkö. Han tyckte att det kala landskapet var förskräckligt och med viss förtjusning citerade han en av sina företrädare som under en predikan ska ha sagt:
Mine Vänner! När Djefvulen förde Frälsaren på berget och viste honom alla riken i verlden sade han: allt detta will jag gifva dig - utom Orust och Tjörn för der regerar jag sjelf.
Det finns mer att läsa om prosten Ekström och hans bok under länken Praktisk Afhandling.
Till Praktisk Afhandling
Till Medicinhistoria
Till biografier, medicinhistoria