Detta är ett citat ur överstelöjtnant Jonas Brogrens levnadsminnen och kan i sin helhet läsas på hans sonsons sonsons hemsida.

Fälttåg mot Norge
Vid Länsgränsen Holkaberg upphann jag Regementet, som därifrån med marche forcé avgick genom Jönköping, Falköping, Vänersborg och Uddevalla till Svarteborgs socken i Bullarens Härad, varest Regementet i sammanträngda Cantoneringskvarter blev förlagt. Genast vid ankomsten till denna Cantoneringsort fick man erfara bristande anstalter för truppens förplägning och underhåll. Kyrkan var visserligen anvisad till magasin, men vid första provianteringen för Regementet funnos endast några tunnor Havre och några pund fläsk. Högkvarteret för d.s.k. västra Armén var förlagt i Vänersborg och Bageri inrättat i Uddevalla, men transporterna på hjul i de svåra, nästan bottenlösa vägarna, var mycket svår, och föranledde nödvändig förknappning i Brödportionen. Regementet förflyttades snart till den närmast gränsen belägna Naverstad Sn och därvarande kyrka inrättades även till magasin. Överstelöjtnant Sköldebrand förde befälet över Regementets 2ne Bataljoner. Major Gyllenram var Bataljonschef för Rothålls- och Majoren, Friherre Adelsvärd för Rusthållsbataljonen.

Mot slutet av April månad blev Rothållsbataljonen beordrad till Strömstadstrakten och ett Compani förlagt i Staden. Den 28de i samma månad, tidigt på morgonen, signalerades att en Norsk Skärgårdseskader var synlig i Skären och styrde kurs åt Strömstad. I Hamnen vid nämnde stad låg en Svensk Kanonslupsdivision, kommenderad av Kapten Nordberg och bestående av 4 Kanonslupar och en mörsareslup. Dessa slupar inryckte genast på viken och deplojerade mitt för inloppet, stödjande högra flygeln mot fasta landet och den vänstra mot en holme. Kapten Nordberg började affären, men som Norska flottiljen, utgörande 12 slupar och 16 Jollar, syntes vilja tournera hans vänstra flygel, gav han ordres till sin vänstra kanonslup, förd av Löjtnant von Degen, att draga sig på andra sidan om holmen, och såmedelst hindra fiendens framträngande. Denna manöver lyckades. Fientliga flottiljen, som saktat sin rodd, deplojerade, men blev under denna rörelse tvärskepps beskjuten av den detacherade Kanonslupen, vilket för fienden hade en förstörande verkan, emedan von Degen sedan båda kanonerna blivit avfyrade, drog sig uti skydd bakom kolonnen för att ladda och sedermera på samma sätt fortsätta affären och sprida fördärv och oordning bland de sammanträngda fienderna. Utgången av denna affär i det vackraste väder var den, att Norrmännen måste draga sig tillbaka. Sista skottet Norrmännen avsköto borttog 4 man och alla årorna på ena sidan av Nordbergs slup, men vände han dock och gav med akterkanonen sista skottet. Norska kulor inkommo på torget i staden, men då förlupte, gjorde ingen skada.

Om aftonen gjorde Staden ett Champagnekalas, och det dracks betydligt i glädjen över stadens frälsning. Norska flottiljen drog sig tillbaka åt Christianiafjorden. Vår Bataljon fick återvända till Naverstad. Ordres ankom att ett visst antal Officerare, Underofficerare, Corpraler och Grenadierer skulle avgå till hemorten för att organisera de tillsatta rekryterna i stället för de vid Lübeck tillfångatagna. Jag blev även uti denna kommendering inbegripen, och var det naturligt att jag var nöjd få lämna denna tråkiga trakt. Som Svenska Armén den 3dje Maj skulle övergå Norska gränsen, fingo vi dessförinnan ej avgå till hemorten, utan följde våra kamrater in i Norge; och snart därefter ordnades och fortsattes vårt tåg med marche forcé till Östergötland. Under denna marsch tjänstgjorde jag som Regementskvartermästare. I mitt läge som nygift var det en synnerlig glädje få återse hemorten samt uti mitt hem uti min famn få sluta en älskad maka, om denna glädje blott var av få dagars varaktighet.