John Snow


John Snow
John Snow 1813-1858


En kort sammanfattning.
John Snow var en av 1800-talets mest betydande engelska läkare som föregångsman både inom anestesiologi och epidemiologi. Han föddes i York 1813, förblev ogift och var under större delen av sitt yrkesverksamma liv bosatt i London.

Hans utbildning återspeglar den tidens kamp mellan läkare, kirurger och apotekare om vem som hade mest rätt till patienterna. 1827-1833 var han lärling i medicin och kirurgi i Newcastle-on-Tyne och 1833-1836 läkarassistent Northhumbria och Yorkshire. 1836-37 genomgick han en teoretisk utbildning vid Hunterian School of Medicine i London. 1837-1838 fick han sin kliniska utbildning vid Westminster Hospital London. 1838 avlade han examen för MRCS (Member Royal College of Surgeons, kirurgisk licens) och LSA (Licenciate of the Society of Apothecaries, medförde rättighet att skriva recept). 1843 blev han MB (Bachelor of Medicine), 1844 MD (Medical Doctor) University of London och slutligen 1849 LRCP (Licenciate of the Royal College of Physicians, högre medicinsk examen).

Från 1838 var han allmänpraktiserande läkare i Soho, London. Med tiden blev denna praktik alltmer inriktad på inhalationsanestesi på sjukhus och i hemmen. 1855 blev han president för London Medical Society .

Han var en aktiv forkare och publicerade 82 originalarbeten huvudsakligen om koleraepidemiologi och inhalationsanestesi med eter och kloroform. 'On the inhalation of the vapour of ether in surgical operations' 1847 är den första läroboken i inhalationsanestesi. Teorin om att kolera sprids med vattensmitta har sammanfattats i ’On The Mode Of Communication Of Cholera’ 1855.

Pumpen vid Broad Street

Utöver att John Snow vid två tillfällen gav förlossningsnarkos till Drottning Viktoria är han mest känd som epidemiolog. Han var verksam i London i samband med den stora koleraepidemin 1854. Ett område som då drabbades särskilt svårt låg vid Golden Square i Soho. Snow misstänkte att en viktig källa till kolerasmitta var den vattenpump som var placerad på Broad Street. På en karta över området markerade han dödsfall per port. Bilden nedan visar en del av denna karta. Pumpen vid Broad Street är markerad med rött och tre andra pumpar är markerade med grönt. Det finns många streck vid portarna närmast pumpen.

Karta över området kring Broad Street


Snow lyckades övertyga de lokala myndigheterna om att pumpen måste stängas och så skedde efter några dagars diskussion. Resultatet blev att de lokala kolerautbrotten upphörde relativt snart. Pilen på nästa bild visar när pumpen plomberades. I efterhand kan man diskutera om antalet sjukdomsfall ändå hade fortsatt att sjunka utan denna åtgärd. Det viktiga är dock att Snow lyckades övertyga de lokala myndigheterna om vad som behövde göras. Bland annat hade befolknimgen i stor utsträckning flytt från området.

Dödsfall i området kring Broad Street. Pilen markerar när pumpen stängdes av


Snow presenterade sina resultat för Londons Committee for Scientific Enquiry men fick inte mycket respons:
We cannot help thinking that the outbreak arose from the multitude of untrapped and imperfectly trapped gullies and ventilating shafts constantly emitting an intense amount of noxious, health-destroying, life-destroying exhalations.
It has been suggested by Dr Snow that the real cause of whatever was peculiar in the case lay in the general use of one particular well, situate at Broad Street in the middle of the district and having (it was imagined) its waters contaminated by the rice-water evacuations of cholera patients. After careful enquiry we see no reason to adopt this belief.


Snow gav inte upp för detta utan fortsatte sina undersökningar nu med inriktning på var vattnet i pumparna kom ifrån. I London fanns på denna tid två stora vattenverk. Det ena tog sitt vatten uppströms Themsen och det andra nedströms. Vattnet nedströms var förstås förorenat av stadens avlopp. Snow kunde visa att dödsfall i kolera var närmare 10 gånger vanligare hos de innevånare som använt sig av vatten som tagits nedströms.
Dessa resultat gjorde att myndigheterna övergav sin tidigare teori om att kolerasmitta berodde på hur högt över havet man bodde. En av Snows motståndare, chefsstatistikern William Farr (1807-1883) blev nu en övertygad anhängare av Snows teori om vattenburen smitta och lade i fortsättningen ner mycket kraft på att förbättra Londons vattenledningssystem.




Till biografier

Till hemsida