Influensa


Influensans historia
Ryska snuvan
Spanska sjukan
Nyare influensor


När rädslan för den nya influensan, 'svininfluensan', spred sig som en löpeld över världen 2009 medförde det en hel del oro. Media hade en inte oväsentlig roll i detta genom de jämförelser som gjordes med spanska sjukan. Det kan då vara intressant att se med vad den svenska pressen skrev 1918-1919 när spanska sjukan grasserade som värst. Här följer några citat:

I juli 1918 skriver liberala Dagens Nyheter om lättsinnig skrämseljournalistik och fastslog att det var pressens plikt att se till att inte en omotiverad nervositet jagades upp hos allmänheten. 1918 styrdes Sverige av en koalition liberaler-socialdemokrater och den socialdemokratiska pressen var lika återhållsam i sin kritik som Dagens Nyheter. De mer socialistiska tidningarna såg däremot ingen anledning att hålla igen på kritik av regering och militär.

Nya Norrland, socialistisk, kommenterar den höga dödligheten i en del militära förband:
Ska ungdomen massmördas i kasernerna?

I december 1918 skriver socialistiska Brand:
Mot spanska sjukan hjälper inga generalstrejker och revolutionärt pacifistiska aktioner och fredskongresser! Bakterierna äro alltjämt människans oförsonligaste fiende, ehuru ej synliga för ögat - ännu mindre mottagliga för moralpredikningar. Det är synd om människorna!


Influensans historia


Influensavirus, bild från SMIs hemsida Influensa orsakas av virus och har förmodligen funnits länge. Förr i tiden var den svår att känna igen bland alla andra oklara febersjukdomar. Ofta komplicerades influensaförloppet med lunginflammation som blev den egentliga dödsorsaken. I enstaka fall leder influensa till en virusorsakad lunginflammation och detta har förmodligen även förr i tiden varit en viktig orsak till dödsfall hos yngre personer. Historiskt har influensan, med undantag av spanska sjukan, förmodligen inte bidragit till någon större dödlighet på det sätt som t ex dysenteri och smittkoppor har gjort. Det dröjde till 1933 innan man lyckades visa att influensans smittämne var ett virus. Influensa A är den vanligaste influensatypen och grupperas efter några ämnen som finns på virusets hölje nämligen ytantigenen hemagglutinin (H) och neuraminidas (N). Dessa kan vara av olika typer och immuniteten efter en genomgången infektion beror till stor del på vilken typ av hemagglutinin som viruset haft.

Spanska sjukans ytantigen bestod av H1N1 något som även gäller den nya influensan. Asiaten 1957 bestod av H2N2, som även ryska snuvan från 1889 kan ha haft. Hongkonginfluensan från 1968 hade ytantigenen H3N2. De nya influensastammarna brukade sedan återkomma som en del av de årliga vinterinfluensorna, säsongsinfluensorna. Med tiden hade tillräckligt många blivit immuna och det var därmed dags för nästa influensa att träda in på scenen. Utöver de nu nämnda influensorna drabbades Sverige av två mindre pandemier av influensa A, 1948 och 1977. 1977 års influensa hade även den ytantigenen H1N1.





Klas Linroth som 1890 var stadsläkare i Stockholm har skrivit en rapport om den influensavåg som kom 1889, ryska snuvan. Denna rapport baserades på en enkät till landets läkare. Mycket om influensans historik har hämtats från hans skrift 'Influensan i epidemiologiskt hänseende'. En annan bra referens är Margareta Åmans avhandling från 1990: Spanska sjukan, den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund. Fler bra publikationer om influensa ur ett internationellt perspektiv går lätt att hitta på nätet.

Influensans historia kan i bästa fall spåras till sent 1100-tal. Det är troligt att vi haft mer omfattande influensautbrott i Sverige i samband med pandemier 1580 och 1729. Det är också troligt att den sistnämnda influensan även drabbade Bohuslän i oktober 1729. Den tidigaste säkra epidemin kom till Sverige 1782. Denna influensa hade sitt ursprung i Asien, kom via St Petersburg och Finland och drabbade Stockholm i april, maj och juni. Inom en månad hade influensan spritt sig till alla kuststäder i södra Sverige, kanske från Stockholm men kanske också från Danmark och Tyskland. Denna influensa fortsatte sedan västerut till resten av världen och anses ha kunnat smitta mer än hälften av jordens befolkning. Den snabba spridningen berodde till stor del på sjöfartens utveckling. Den spreds snabbare och längre längs vattenvägarna än via landsvägarna. Det var nu som man i hela Europa började kalla sjukdomen för influensa. Detta namn kan härledas från italienskans influenza di freddo, en sjukdom som förknippades med väderomslag till kyla men namnet kan också ha att göra med himlakropparnas influens.

I Uddevalla skrev dr J. J. Leyonmark: Snuf-febren viste sig i Uddevalla som en löpare-eld i början av Maji månad och dödade över 40 personer - - nästan ingen slapp i huset, der han inkommit. En långvarig kall Nordostlig vind synes hafva del i enna sjukdoms allmänhet.

Nedanstående bild visar antal döda personer per månad på Tjörn. I maj ser man en tydlig topp som man normalt inte brukar se på sommarhalvåret. Influensa brukar sprida sig snabbt inom befolkningen tack vare sin stora smittsamhet och sin korta inkubationstid och detta innebär att den sällan stannar längre än 1-2 månader på varje plats. Den livliga båtrafiken längs bohuskusten har säkert underlättat influensasns spridning till kustsamhällena. Samma majtopp ser man också i andra bohuslänska församlingar som Göteborg Domkyrko, Marstrand och Strömstad. De diagnoser som de kyrkboksansvariga prästerna på Tjörn angav var till största del håll och stygn, hetsigt eller frossa. Denna influensavåg gav, som så ofta är fallet, ingen större ökning av den totala årliga dödligheten vare sig på Tjörn eller i hela Sverige. Majoriteten av dödsfallen återfanns hos personer över 50 år men enstaka dödsfall fanns även bland barn och ungdom.

Dödsfall per månad på Tjörn influensaåret 1782

År 1800 kom nästa epidemi. Även denna gång kom influensan från Ryssland och i april nådde den Bohuslän. Detta år ser man ingen lika tydlig påverkan på antalet dödsfall en viss månad. År 1800 är det möjligt att svält och andra infektioner bidrog till en ökad dödlighet efter ett par års dålig skörd och en tillfällig nedgång i sillfisket. Både på Tjörn och i Sverige var den årliga dödligheten relativt hög detta år.

Därefter dröjde det till 1830-talet innan en serie epidemier på nytt drog fram över Sverige: juni-juli 1831, april-juni 1833 samt kring årsskiftet 1836-37. Förmodligen drabbades inte Tjörnborna lika hårt av alla dessa epidemier och i efterhand kan det bara bli en gissning om influensan bidragit till en ökad dödlighet någon särskild månad. 1831 var dödligheten på Tjörn relativt hög men återigen kan svält ha bidragit. Detta år angavs hunger som dödsorsak för nio personer på Klädesholmen.

Efter 1830-talets upprepade influensaangrepp följde några lugnare år. 1851, från februari till april, spred den sig över större delen av landet. I december 1857 var den i Göteborg och därmed sannolikt också i Bohuslän.


Ryska snuvan


Nästa stora influensaepidemi var ryska snuvan som på nytt kom via Finland till Stockholm i november 1889. Smittsamhet och smittspridning illustreras bra av en rapport från Dr K Baecklund i Örnsköldsvik:
Min hustru och jag besökte under senare delen af nov. Göteborg. På återvägen anlände vi d. 28/11 f.m. till Stockholm, bodde på hôtel Kung Karls Annex och afreste d. 29/11 på morgonen i sällskap med en fröken W., som vistats i hufvudstaden för en operation och bott på hôtel Germania. På hemvägen insjuknade fröken W. natten till d. 30/11 i Bollnäs och var vid framkomsten till Anundsjö (nordligaste då befintliga stationen på norra stambanan) d. 31/11 fortfarande sjuk. Den 2/12 insjuknade min hustru; d. 4/12 4 mina barn och en ung dam i familjen. Samtidigt sjuknade flera personer bland fröken W:s slägtingar samt hos sågverksägaren L., som jemväl var i ressällskap med oss från Ånge till Anundsjö. Å sistnämnda station qvarglömdes en sofkudde, som tillvaratogs af en handlande K. Kudden hade under resan begagnats af fröken W. Herr K. tog sig en middagslur på den och fick influensa likasom sedermera hans familj. De häftiga sjukdomsfallen i min familj voro för mig en gåta, tills jag af tidningarna erfor, att influensa utbrutit i Stockholm, då saken blef mig klar. Vi hafva sålunda fått influensa från Stockholm samtidigt med dess utbrott derstädes.

Sjukdomsfall ryska snuvan Göteborg


Ryska snuvan spreds snabbt över landet via järnväg och båt och det tog totalt två månader innan den nådde Överkalix och Råneå i januari-februari 1890. I Göteborg och Marstrand nådde den sitt maximum kring årsskiftet. Enligt en provinsialläkarrapport för 1889 kom influensan till Orust och Tjörn redan i december samma år.

Dödsfall per månad på Tjörn i samband med ryska snuvan 1889-1890

Klas Linroth uppskattar att minst hälften av landets befolkning drabbades av denna influensa. Trots det stora antalet sjukdomsfall var dödligheten ringa och utan att märkbart påverka den årliga statistiken både lokalt och i hela landet. Ryska snuvan drabbade alla åldrar. Enligt Linroth insjuknade 36% av barnen under 1 år, ca 60% av befolkningen mellan 1 och 60 år och 47% av de som var äldre än 60 år. Detta tyder på att de äldre hade en viss immunitet, dvs att en liknande influensa hade cirkulerat ca 60 år tidigare. Linroth kunde även analysera olika befolkningsgrupper. I de militära förband som han hade fått kännedom insjuknade ca var tredje soldat utan några angivna dödsfall. I rikets cellfängelser var antalet insjuknade mindre än 10% vilket rimligen berodde på att dessa fångar satt isolerade.

1889 fanns ingen kunskap om virus. Man diskuterade livligt om influensan var kontagiös (smittsam) eller om den berodde på miasmatiska förändringar (osund påverkan av yttre faktorer, mer om detta finns att läsa under Gamla teorier och ny kunskap). Linroths slutsats var att influensan var en kontagiös sjukdom:
Vi hafva sett, att farsoten vid sin spridning strängt följt samfärdselvägarne. Så göra de kontagiösa sjukdomarne, men äfven de s. sk. kontagiöst-miasmatiska. I öfverensstämmelse med de senare har utbredningen försiggått med ytterlig snabbhet, och ortepidemierna utvecklat sig med en hastighet, som mångenstädes förekommit explosionsartad. Dessa förhållanden kunna emellertid nöjaktigt förklaras genom den allmänna mottagligheten, den korta inkubationen och den ofta stora svårigheten att konstatera de tidigaste fallen och utgöra derför inga bevis emot sjukdomens kontagiositet. För densamma talar åter bestämda iakttagelser öfver smittas import till skilda orter - iakttagelser, som föreligga i så stort antal, att de icke få lemnas obeaktade och som otvifvelaktigt gifva vid handen, att från de sjuke utgår ett smittämne i sådant skick, att det förmår omedelbart infektera.


Spanska sjukan


Så kom då spanska sjukan som ska ha dödat fler personer än vad som faktiskt stupade under första världskriget. Spanska sjukan spreds över hela världen och de största antalen dödsfall fanns i vad man förr kallade u-länder. Antalet dödsfall i Indien uppskattades till 12,5 miljoner, motsvarande 4% av befolkningen. Värst drabbade var urbefolkningar i Söderhavet, Alaska och Kanada som inte tidigare haft influensa och därmed helt saknade immunitet.

Spanska sjukans ursprung är oklart men kan ha startat i amerikanska träningsläger under våren 1918. Därefter spred den sig till soldater från de olika krigförande arméerna i Europa. Den blev allmänt känd när den spanska kungen insjuknade i april-maj. Till en början var sjukdomen relativt beskedlig men i augusti tog spridningen fart, nu med en ökad aggressivitet. I Sverige nådde epidemin sitt maximum i oktober-november samma år. Även i Sverige drabbades de inkallade unga männen på ett sätt som de inte gjort sedan lantvärnssjukan 1808-1809. Cirka 2 % av de insjuknade militärerna dog och detta var en grupp människor som rimligen inte hade andra komplicerande sjukdomar.

Ett bra exempel på spanska sjukans aggressivitet kan hämtas från Västmanlands regemente i Västerås. 10 september inkallades knappt 2500 unga soldater till repövning. Redan efter 2 dagar var 39 soldater sjukskrivna för influensa, bara på ett kompani, och inom en dryg månad hade nästan 100 av de inkallade avlidit. Den tidens begränsade sjukvård ansträngdes till sitt yttersta och förloppet visar tydligt risken för svår smitta när stora grupper av människor samlas på ett ställe. Det gick dock inte lika illa i alla militära förband och den totala dödligheten bland soldaterna var ungefär som för den övriga befolkningen.



Spanska sjukan etablerades i Sverige i juli 1918. Snart rapporterades det om dödsfall både från stora arbetsplatser och militära förläggningar. Det fanns inga bra planer för hur man skulle förhindra influensaspridningen och de åtgärder som genomfördes (fördröjd skolstart, stängda biografer, passagerarbegränsning på spårvagnar m.m.) varierade kraftigt över landet. En av många svåra frågor man hade att ta ställning till var om repetitionsövningarna skulle skjutas på framtiden eller inte. Medicinalstyrelsen tillstyrkte, generalstaben avstyrkte och regeringen fattade beslut om att inte ge generellt uppskov och därmed kunde en del repövningar påbörjas den tionde september. Redan inom 8 dagar, när läget på många regementen var katastrofalt, tvingades regeringen fatta beslut om att militären skulle få rätt att ge tjänstledighet för resten av repetitionsövningen för de som var friska.

I Sverige beräknas totalt ca 35000 personer ha dött i influensa eller sviterna av influensa något som bidrog till att landets totala antal dödsfall ökade med ca 40% år 1918 (detta år hade Sverige knappt 6 miljoner innevånare). Den förhållandevis högsta dödligheten sågs i Norrland. Till skillnad från de flesta andra influensaepidemier var det ofta unga vuxna som drabbades mest. Detta är förmodligen förklaringen till det stora antalet dödsfall i Norrland där befolkningen var relativt ung. På Tjörn sågs de flesta dödsfallen i gruppen fiskare-sjöman. Trångboddhet både hemma och till sjöss kan ha medfört stora smittdoser på samma sätt som i en del arméförläggningar. Antalet sjukdomsfall var också störst i den del av befolkningen som inte fyllt 40. Detta tyder på att influensavirus liknande spanska sjukans inte funnits bland befolkningen sedan ryska snuvans debut 1889. Nedanstående bild visar den årliga dödligheten i influensa i Sverige från 1911 till 1930. Nuförtiden uppskattas den årliga influensadödlighten i så kallad säsongsinfluensa till ca 2000 fall per år.



Antalet insjuknade är osäkert, sjukdomsfall motsvarande 9% av befolkningen hade inrapporterats men på orter med noggrannare statistik insjuknade upp till 75-80% av innevånarna. Det är därför inte omöjligt att minst hälften av Sveriges folk hade insjuknat i denna influensa.

Precis som i hela Sverige såg man på Tjörn en tydlig ökning av den årliga dödligheten år 1918. På Tjörn nådde influensan sitt maximum i november 1918 men diagnosen spanska sjukan återkom med jämna mellanrum långt in på nästa år. Både på Tjörn och i övriga Sverige var åldersgruppen mellan 20 och 40 år överrepresenterade bland de döda. Den totala dödligheten i spanska sjukan i Sverige var ca 6 per 1000 invånare med liknande siffror på Tjörn. Dödligheten i ryska snuvan kan i efterhand uppskattas till 1-2 dödsfall per 1000 innevånare.

Dödsfall per månad på Tjörn i samband med spanska sjukan 1918



Nyare influensor


Två artiklar i Läkartidningen från 2007 och 2009 ger ytterligare inblick i influensorna under 1900-talet. Nya influensan, svininfluensan, har likheter med den virustyp som orsakade spanska sjukan. Därmed är det möjligt att den äldre befolkningen kan ha ett visst förvärvat skydd eftersom spanska sjukans virus återkom regelbundet i ytterligare några decennier efter det första utbrottet 1918-19. Detta kan också gälla för de som insjuknade i 1977 års influensa.

Två frågor, om influensans historia och omega 3-tillskott, har behandlats under Frågor och svar.


November 2013 LEL

Till hemsida